26 September: Norge, Norge är ett...

Norska skidåkare hävdar att astmamedicin inte är prestationshöjande.
 
Norge är världsmästare på många saker - i alla fall enligt dom själva. Man är bland annat världsmästare på att hylla allt som går att hylla och lyfta allt som är bra. Här borde vi Svenskar ta efter.
 
Dåliga saker skriver man gärna inte om, utan det mörkas.
När flyktingkatastrofen var som värst - stod det tex ingenting i VG
 
När Norrmännen beskylldes för att "dopa" sig med astmamedicin så fick man länge leta för att hitta någon artikel om ämnet.
 
Man hävdade senare att astmamedicin inte är "prestationshöjande". Visst har man astma så har man. Vilket hela norska landslaget har...
 
En annan Norge historia är denna:
Ett tvåmotorigt propellerflygplan med två besättningsmedlemmar störtade på en kyrkogård i Trondheim. När det norska räddningsmanskapet kom fram - grävde man fram 2500 döda....
 

25 September: På beställning

- Ja det är Simon...
- Jag och frun vill beställa 13 rätt på stryktipset
- Haha, ok, vad får det kosta?
- Inte för dyrt och inte för billigt...
- Ok, men du får välja en spik och villkoret är att jag är med.
- Ok, du är med. Spik på Arsenal...
- Ok, vi kör, 500kr var.
- Bra, sms:a över raden och jag swischar pengarna.

SolskensDybban har ju en sån jävla flax hela tiden. Han har den berömda "Dybbanturen" och vinner på nästan allt han spelar på.

Så ofta som andra lägger ut på all världens socialamedier vad man har ätit eller vilka kläder barnet har på sig för dagen, lika ofta lägger Dybban upp sina spelvinster och dylikt.

Han har 13 rätt jämt!

Man blir ju galen.

Som någon sjunger:

- Varjegång som det går bra för mina vänner dör en del av mig.

Att läsa Dybbans statusuppdateringar gör att man går en plågsam död till mötes.

Men det är slut nu.

Dock hade vi inte Dybbanturen fullt ut - Huddersfield fick en utvisning och förstörde festen igår...

Men med pengarna från 12:or och 11:or satsade vi idag på Europatipset.

Jag och frun har dock samma krav:

- 13 rätt!

Jag valde en spik:

AIK vinner borta mot Elfsborg...


8 September: Kalaspinglor och pangbrudar

Att resa tillbaka i tiden kan få en att skratta riktigt ordentligt.
 
"Hur fan tänkte jag där", kan jag ibland tänka när jag ser på gamla bilder på hur jag klädd på 70/80/90-talet.
 
Jag lär nog även skratta åt hur jag såg ut 2016 - om 10/20år. Fast en del skrattar redan nu...
 
Jag gillade att skriva redan som barn. Jag ritade serier, skrev bisarra historier/dikter i alla dess former - som jag faktiskt har sparat. Vissa kommer jag bara kunna publicera när alla är döda - även när jag är det. Annars blir jag nog inspärrad.
 
I gymnasiet skrev jag bla fantasyhistorier om mina klasskompisar - där jag byte ut Luke SkyWalker med mig själv och snyggaste killen i klassen -  som snodde alla brudar - fick bli Darth Vader.
 
Alla var en StarWars figur och det blev en populär följetång i plugget - även hos lärarna som läste mina berättelser i smyg på den dator som jag hade sparat berättelsen på.
 
Jag gillade att driva med min samtid och dåtid. Bland annat skrev jag varje vecka påhittade TV-tablåer, där programmen tex var:
 
9:00 - Ur: Musik för Döva. Astrid och Botvid 5 år spelar och sjunger falsk
 
10:00 - Dans för andarna. Den tjeckiska pojken Petr Lepek dansar i en kilt från Irland på den ryska kolchosen och sjunger folkvisor från Tibet
 
11:00 - Veckans Pausfågel: Vi lyssnar på den Kambojanska risfnittrarens parningssång.
 
Visst kan man skatta åt mina TV tablåer, men verkligen såg faktiskt nästan ut så.
 

Men om jag skall vara riktigt ärlig så vet jag inte om dagens tv-tablåer är så mycket bättre.
 
 

4 September: Söndags reflektioner, del 1

Vad är lycka?
 
För mig är det "att kunna göra precis det jag vill, exakt när jag vill göra det och fri från måsten".
 
Det är givetvis ett tillstånd som är svårt att uppnå i alla lägen, men jag strävar mot att bli fri "från måsten". Dvs bli fri från saker som jag är tvungen till att göra fastän jag inte vill. För det finns "måsten" som jag vill göra.
 
Denna helg var jag helt fri från "måsten" - vilket var skönt men det kändes faktiskt samtidigt lite underligt, då det som regel alltid finns några måsten. Det kändes som om jag hade glömt något.
 
Men gräset var klippt i veckan, jag hade huset städat, träningen avklarad, bilen var tvättad...ja, helt fri från "måsten".
 
Jag fick då tid till lite reflektion och tid för att planera mina kommande projekt - samt att klappa katten.
 
Jag gillar att leva i nuet och inte ta tidsmaskinen bakåt i tiden - även om det ibland är både roligt och nostalgiskt att göra det. Men jag tror inte det är bra att åka tillbaka allt för ofta eller stanna kvar där allt för länge, även om det nog är nyttigt att åka tillbaka ibland, för att eventuellt få svar på frågor...
 
Jag har en vän på Facebook som brukar posta gamla minnen från 70/80 - tal på sin sida.
 
Jag är ju formad av min omgivning och svaren på varför vem jag är den jag är finns nog där någonstans.
 
Jag har alltid dragits till udda saker och udda personer. Vad jag menar med "udda" är vad omgivningen anser bryta mot "normen" för vad som anses vara normalt. För jag har oftast inte själv sett det som udda eller onormalt.
 
Men att göra "udda" saker eller umgås med "udda" personer - som bryter mot normen hur man förväntas vara och leva - är många gånger väldigt berikande och som kan ge uppslag till nya ideér. 
 
Men att göra udda saker, eller att umgås med udda personer, kan irritera personer som lever efter förväntade normer, vilket kan stjäla din tid och energi. (Även de udda personerna kan stjäla kraft och energi givetvis.)   
 
Jag har ingen direkt plan om vem eller vad jag skall bli - utan den enda "planen" jag har i livet är att försöka bli fri från måsten. Jag tror dock det är omöjligt att bli helt fri från måsten - men i alla fall komma så nära som möjligt. 
 
I mitt senaste projekt -  som planeras sjösättas 1 januari 2017 - är ett projekt som skapades helt av tillfälligheter för några månader sedan. Men personen som jag skall göra projektet med träffade jag för första gången redan för 7 år i Las Vegas och på Bellagio kl 03:00 utanför Bobbys Room.
 
Vi har sedan dess haft sporadisk kontakt med varandra. 
 
Förutom att jag personligen tycker det skall bli jätteskojigt och spännande ifall allt går i lås - så hjälper jag en kille att förverkliga sina drömmar och ett liv mot färre måsten.
 
Även om pengar i sig inte skänker lycka så kan pengar underlätta väldigt mycket, då man kan betala någon för att göra dina "måsten".  
 
För man kan nog inte köpa lycka (eventuellt kortvarig lycka) men man kan däremot köpa tid - vilket kanske låter lite underligt då alla människor har exakt lika mycket tid...eller har vi det? (Det är dock en frågeställning jag inte jag skall gå in på nu.)
 
Men jag är nog som en barkbåt -  som tar mig dit vinden blåser. Jag har i grunden nog aldrig riktig tagit ut kompassriktningen.
 
http://www.bjornafzelius.com/Tekster/html/barkbaten.htm)
 
Visst, ibland kör man på grund. Ibland riktigt hårt....
 
 
 

30 Augusti: Fjällräven Classic - The Full Story

Jag har faktiskt inte helt återställd efter Fjällräven Classic. Har bla ingen känsel i bägge stortårna. Men va fan gör det?
 
Brorsan klippte ihop en "dramatisk" film på 12 min,  som fångade en del av dom - för min del - smärtsamma ögonblicken
 
Jag rekommenderar andra att gå denna sträckning samt delta i Fjällräven Classic. Dock är en lämplig tid att göra det på 4 - 6 dagar ifall man är lite otränad och/eller har med sig hela familjen, vilket jag kommer att göra vid ett annat tillfälle...
 

16 augusti: Bara en dans till...

Är det någon pokerskill som jag har så är det "tålamod".
 
Jag kan tråka ihjäl motståndaren i min skyttegravspoker - när jag hamnar short i någon pokerturre med bra struktur.
 
En turre som har bra struktur är inte "average" så viktigt utan det är snarare hur många "BB" eller "M" man har som man skall hålla koll på.
 
När jag ibland spelar poker känns det som om jag är på dans och väntar på att bli uppbjuden av en riktig kalaspingla. Jag sitter där som en panelhöna och förbannar mig och blir avundsjuk över hur alla andra blir uppbjudna av JJ, QQ, KK eller AA - medans man själv i bästa fall blir uppbjuden av Q4.
 
Ibland måste man dansa med Q4, J7, 84. För man kan ju inte sitta på röven hela dagen...
 
Det är dock inte lätt att dansa med dessa, utan man snubblar oftast och vrickar foten lite lätt så att man får sätta sig på bänken igen...och vänta och vänta....
 
När det är 24 spelare kvar med 15 priser i Malmö Open sitter jag fortfarande och väntar med en stack på runt 60000. Medel ligger runt 130000, men blindsen är 1200/2400- 200.
 
Jag har alltså 24 BB eller runt 16 M. I min panik alltså...i min värld.
 
Jag har spelat rätt bra .- tycker jag - med tanke på de kort jag har fått, samt min usla träffprocent.
 
Men då och då jag utnyttjar jag min thighta image och lyckas bluffa till mig några potter. Jag har suttit vi samma bord i 1 1/2 dag - så alla känner varandras spelstil.
 
Då, från ingenstans kommer hon. Den klart snyggaste som jag har sett denna kväll... AK.
 
Jag träffar henne när jag sitter UTG - vilket är trist, då jag önskar att det ligger mer pengar i potten.
 
"Hur skall jag lira denna"? tänker jag för mig själv.
 
En thight spelare som plötsligt höjer UTG...
 
Jag bestämmer mig för att överbeta - som om jag inte vill ha syn - och satsar 10000. Annars har standard höjningen legat mellan 2 till 2,5gg BB.
 
Alla lägger sig utom en äldre dansk som tittar allvarligt på mig med en stack på ca 120000. Han återhöjer till 25000 och jag känner mig vara i underläge när jag trycker ALL-IN - eftersom att alla vethur thight jag är.
 
Den äldre dansken synar och kastar stolt upp AQ, men verkar bli paff över min snyggare partner; AK.
 
Jag skrattar inom mig själv och tänker att han verkar inte ha följt med över hur thight jag har spelat, eller så lurade jag honom med mitt "överbet".
 
Men ibland går ålder före skönhet och en Q på river gör att jag får lämna danslokalen med svansen mellan benen...

13 augusti: Malmö Open

Lite ringrostig anmälde jag mig till Malmö Open - tillsammans med Dybban.
 
Det var länge sedan jag var i pokerrummet i Malmö och man har gjort det lite mer trevligare, mordernare. Själva tävlingen gick i lokaler som jag aldrig har spelat i - men på samma våning som tidigare.
 
Möjligt att man använder dessa lokaler till sina större evenemang.
 
102 spelare kom till start och som betalade 10900kr - (Det var re-entry första fyra timmarna, så det är möjligt att själva fysiska startarande personer var färre. Men det var inget som redovisades.)  och för det fick man 30000 i startmarker.
 
Det var 1 timmes perioder och man började på 50/100. Detta är ett tre dagars evenemang.
 
För min del så började jag ok, men tappade halva stacken med QQ i en lite jobbig hand.
 
Blindsen var 100/200 och 3 personer innan mig satsar 450 och det ligger 1350 i potten när jag höjer bettar 2000.
 
Alla utom en semi-lös dansk lägger sig. Han slår om i stället och bettar 6000.
 
Jag synar och floppen kommer 10 hög och inga speciella drag ligger ute.
 
Jag checkar  - för att hålla potten nere ifall han sitter med KK eller AA - han bettar 6000, jag synar.
 
Turn en K och jag bettar 8000 och han går då ALL-IN och har mig täckt - jag lägger mig.
 
Får sedan veta att han hade KK. Jag antar att han hoppades på att jag satt med AA.
 
Får jobbigt därefter - är nere under 9000 när jag sakta jobbar mig tillbaka. Är dock helt kortdöd, så jag får chansa en hel del.
 
Jag lyckas i alla fall hålla mig kvar till dag 2 som börjar kl 14 idag.
 
Det är 51 spelare kvar, 15 priser. Första pris är 260000kr.
 
Jag har 35000 i marker och ligger på 35:e plats.
 
Nästa blindnivå är 600/1200 - 200.
 
Dybban blev tyvärr utslagen, men har god lycka vid CG borden i stället.
 
Förutom att ni kan följa mig på Twitter så kan ni följa tävlingen här:
https://casinocosmopol.se/cosmopoker/malmo-open-2016
 
 

8 Augusti: Fjällräven Classic, del 3

Då det saknades både asfalt och Wi-Fi/internet så blev det en riktigt tuff resa samt dåligt med uppdateringar.
 
Men i måndags kl 23:11 stapplade jag och min bror i mål och för min del blev det en riktig jävla helvetesresa.
 
Ca 2200 startade årets Fjällräven Classic. 25% var från Sverige - resten kom från övriga världen.
 
Man kunde välja startdag och starttid för man ville inte ha för många startande samtidigt.
 
Kl 09:00 på lördagen stack vi iväg och brorsan och jag stod längst fram i startfållan och vi tog täten direkt och lämnade ett lämmeltåg av asiater, tyskar, skandinavier bakom oss.   
Taktiken visade sig bra då det snabbt blev kö bakom oss när det bla passerades en del broar där max 10 personer fick gå på åt gången.
Livet lekte i början och när vi kom fram till klassiska "Lapp Dånalds" - där det serverades renburgare - efter någon timma så mådde jag utmärkt.
Vi åt renburgaren och njöt av platsen vi var på och sedan traskade vi vidare i 4 timmar tills vi nådde baslägret vid Kebnekaise, där vi tog paus för lunch. Vi hade då vandrat i hällande regn och lera och jag kände redan då att mitt vänster ben inte mådde bra.
Men precis när vi skulle intaga lunchen kom lite sol och vi fick värma oss lite och vi mådde genats mycket bättre.
Vi vandrade sedan 5 timmar till - det blev totalt 11 timmars vandring första dagen och 3,5 mil - och vi övernattade i Singi. Vi låg då ca 5km efter vårt tidsschema, men då mitt ben inte mådde helt bra och jag ville  inte gå sönder direkt, så valde vi att stanna där.
 
Planen var annars att gå 4 mil första dagen och övernatta 5km efter Singi.
På morgonen var jag rejält stel, men kände mig ändå ganska bra i knät tyckte jag. Brorsan fixade mat, tog ned tältet, medans jag mjukade upp mina leder.
Kl 7 körde vi vidare mot Sälka.
 
Jag kände efter någon timma rejäla smärtor i mitt vänster knä, men jag bet ihop och sade ingenting. Men jag hade bestämt mig för att bryta i Sälka och ta helikopter tillbaka. För det gick bara inte mer.
 
Efter 5 timmar nådde vi Sälka - långt efter tidsschemat, eftersom jag inte kunde gå så fort. Vi stämplade in, packade på oss ny proviant - och jag låtsades fortfarande som om jag skulle fortsätta. Jag vågade inte säga något just då.
 
Jag började fiska lite med brorsan om hur han mådde och han mådde inte bra heller, men att bryta var inget alternativ. Han sade det inte till mig  då, men han såg då att jag såg fördjävlig ut och var säker på att jag skulle bryta.
 
Men något hände efter toalett besöket.
 
När jag satt på torrtoan och njöt av värmen - medans jag hörde vinden och regnet utanför - fick jag känseln tillbaka i benet.
 
När jag kom tillbaka höll brorsan på med maten - i hällande regn. Efter maten frågade jag efter en sjuksyrra som skulle kunna tejpa mitt knä.
 
Hon tejpade mitt knä och sa till mig att äta värktabletter var tredje timma. Funkade inte det kunde jag ju bryta vid nästa checkpoint.
 
Jag bestämde mig testa ett litet stycke till och det kändes för stunden faktiskt lite bättre.
 
Jag kunde inte böja benet, utan gick som Frankestein. Men så länge jag gick så, kände jag inget värk benet.
 
Det var givetvis oerhört energikrävande att gå så, samt att mitt högra ben nu fick ta all belastning och jag kände att även det benet började krångla.
 
Då hastigheten nu var lägre än innan var vi tvungna att gå längre i tid. Målet var att komma till Alesjaure, men efter 16 timmars vandring slog vi läger 5 km där ifrån. Mina knän klarade inget mer.
 
Den natten blev den värsta natten i mitt liv.
 
Jag kom knappt i tältet - jag fick hasa mig in i sovsäcken. Men jag lyckades på något trassla mig in i den och kunde inte få ordning på sovsäcken då min ben var förlamade av smärta. Jag kunde inte röra dem.
 
Brorsan försökte vända på mig, men jag bara skrek av smärta. Sovsäcken täckte bara ena sidan av kroppen och sidan mot tältduken var helt öppen. Jag kände det inte då men jag blev helt sönderbiten på min vänstersida och jag skakade av köld, samt av smärta hela natten.
 
"Hur i helvete skall jag få någon sömn", tänkte jag.
 
Efter någon timma kunde jag röra mig så pass mycket att jag kunde dra ned sovsäcken lite så att den täckte sidan vänstersidan bättre, men det kom fortfarande in köld i min vänstersida.
 
Efter 5 1/2 vaknade vi. På något sätt hade jag lyckas somna.
 
Det regnade lätt utanför.
 
Brorsan bad mig ligga kvar medans han plockade ihop alla saker och klädde på sig.
 
Jag kunde fortfarande knappt röra mig, men lyckades rulla runt från rygg till mage och kunde faktiskt byta kläder och underkläder. Det var ingen rolig syn min kalsonger. Det såg ut som den nya regeringssammanslagningen. #Rödgrönröra 
 
Kl 06:00 Dag 3 lämnade vi platsen och det började blåsa och regna rejält.
 
Vi kämpade mot Alesjaure där vi tog en längre paus. När jag väl rörde mig var smärtan mindre, men när jag tog en paus så stelnade det till. Så jag kunde aldrig stå still för länge eller sitta eller ligga ned.
 
Vårt grundmål var att nå Abisko dag 3. Det betydde att vi måste gå 4 mil sista dagen. Men dag 1 och dag 2 hade vi bara orkat gå 3,5 mil - hur i helvete skulle vi då gå 4 mil i det skick som vi vart i.
 
I Alesjaure sade man att det skulle bli lättare nu, så vi bestämde oss för att fortsätta.
 
Det gick relativt bra - så länge jag inte böjde vänsterbenet. Men mitt högra ben värkte nu något djävulskt.
 
En man som såg att jag haltade kom med tipset att vila upp mig rejält 4km innan Kieron - för där var det den värsta delen av banan.
 
Man gick runt ett berg som sluttade brant och det var massor av stenar. lerigt, snårigt och blött.
 
Det lutade kraftigt från vänster till höger - vilket var en katastrof för mitt vänsterknä som jag inte kunde lyfta. Benet fick jag istället släpa eller dra över varenda sten.
 
Efter vi hade rundat berget kom en oerhört brant del till checkpointen i Kieron - som fullständigt tog knäcken av min knän. 
Denna sträcka tog evigheter och var en riktig mardröm som aldrig ville ta slut.
Men efter 12 timmars vandring nådde vi Kieron och där möttes vi av pannkakor, sylt och grädda - vilket var en rejäl motivator. 
 
Jag sade till brorsan att nu kör vi på - ingen återvändo. "Vi kommer nå Abisko innan midnatt."
 
Styrkta av pannkakor, värktabletter, högkoncentrerad energi så vandrade vi vidare de sista 1,7 milen. 
 
Men med 3 km från mål tog vi helt slut. Vi orkade inte röra oss. Vi gick 10 meter tog en paus, 10 meter och paus. Det var total soppatorsk. Särskilt för min bror som bar 10kg mer än mig och som var min "personliga assistent". 
 
Men på något mirakulöst sätt kom vi i mål efter 62 timmar och 11 minuter.
 
Och av ca 2200 deltagare kom vi mål på ca 130:e - 180:e plats. Man håller på med tävlingen ända tills i morgon och den officiella resultatet släpps då. 
 
Imorgon börjar en ny utmaning. Malmö Open. Då är målet att sitta still i 60 timmar...
 

6 Augusti: Fjällröven Classic, del 2

Om en timma går starten för vår del, kl 09:00. Jag är rätt spänd på hur det skall gå.

Det flesta skall gå på 5 dagar, vinnaren gör det på 12 timmar och vårt mål är 60 timmar.

Dock är jag inte i bästa form och med några extra kilon runt magen.

Vårt grundmål är att första dagen gå 34 km för att övernatta i Singi.

Vågen visade att ryggsäcken vägde 13kg medans brorsan ryggsäck vägde 17kg.


5 Augusti: Fjällröven Classic, del 1

Då har färden mot Nikkaloukta påbörjats - en resa som verkar ta ca 19-20 timmar. (Från Sthlm) Det har varit en del förseningar, Wi-Fi som inte funkar och en matvagn som inte kunde öppna pga av kassaproblem.

Men vi är på gott humör och är väldigt optimistiska att vi klarar denna vandring under 3 dygn - som är målet, även om några andra vandrade är skeptiska till vårt mål.

Nu har vi i allafall kommit till Murjek, som ligger mellan Boden och Gällivare.

Murjek ligger nästan precis där polcirkeln var 2005. (Polcirkeln flyttas ett tiotal meter per år, men Murjek är staden där polcirkeln fortfarande skär genom staden)


2 augusti: Malmö Open

Det har knappt blivit någon poker på över 1 år. Men jag har faktiskt inte saknat det heller.
 
Jag har inte följt pokern så noga, det ända jag i princip har läst är vad ValtereGO skriver.
 
Jag har lagt all energi på börsen och HQ, samt katter givetvis.
 
Men nu är det nog dags för en liten comback då jag tänkte spela Malmö Open på CC i Malmö den 12
 - 14 augusti och det verkar även som Solskensdybban skall spela. Det kan bli riktigt skoj.
 
Känner att motivationen är tillbaka efter Las Vegas resan förra året som blev en riktigt "sista natten med gänget" resa.
  

1 augusti: Fjällräven Classic

Jag gillar att utmana mig själv på olika sätt och testa nya och intressanta samt udda saker.
 
Nästa utmaning för min del är Fjällräven Classic - som är en tävling mellan Nikkaluokta och Abisko och sträckan är omkring 11 mil. (Man lär kunna "hatcha" en jäkla massa ägg i PoketmonGO.)
 
Nu har varken jag - eller min bror som jag kommer vandra tillsammans med - några ambitioner på att vinna tävlingen. För att lyckas med det så måste man klara av distansen på ca 12 timmar, utan vi ser det som trevlig och utmanade naturupplevelse.
 
Dock är jag inte i bästa form - uppladdningen har mest bestått i fetaost och rödvin på ön Amorgos i Grekland - så det kommer bli spännande hur kroppen och psyket klarar detta. Särskilt som väderprognosen säger att det kommer bli ett "riktigt jävla skitväder".
 
Vi har tagit sikte på att göra detta på 3 dagar - givetvis beroende på väder och vind. 
 
På torsdag flyger jag till Stockholm och möter upp brorsan - för att sedan ta tåget upp mot dom nordligare delarna av Sverige. Lördag kl 9 går startskottet. Jag har bokat flygresa hem på tisdagen - så då bör vi vara i mål.
Jag höll på att missa den obligatoriska  "kattbilden" från Amorgos. En av mina största beundrare - som följer denna blogg - hade nog blivit vansinnigt sur ifall kattbilden hade uteblivit. Denna familj flyttade in till oss. En mor med sina två kattungar.
 

19 Juli: Dumma i huvudet

Vart är världen på väg? Vuxna människor som jagar "fickmonster" med livet som insats.
 
Jag pratar givetvis om PokemonGo som får mer rubriker än terrorattentaten i Nice.
 
Är folk så slut i huvuudet? Är mänskligheten helt dum i huvudet? Vilka idioter håller på med detta?
 
Själv är jag i Grekland och spelar AnimalGo och räddar världen och djuren här. 
 
 
Åsnor, katter och andra djur. 
 
PS. Glömde säga att jag precis fångade Picchu. DS.
 
PSS. Är på level 3. DSS.
 
 
 

21 Juni: En psykologisk ödesvecka

Semestern är i antågande och vid denna tidspunkt de senaste åtta åren har jag packat för Las Vegas - denna gång bär resan till en ö - Hitra - som ligger utanför Trondheim.

Denna vecka kan bli en tung vecka rent psykologiskt. 

Domen i HQ kom idag i brottsmålet. 

Även om utfallet i brottsmålet inte påverkar det civilrättsliga - mer än att aktiekursen tillfälligt dyker, så vore det skönt med en fällande dom.

18000 tidigare bankkunder - som förlorade sina pengar i HQ kraschen - har stämt Qviberg mfl på över 5 miljarder (inkl ränta) - väntade idag på domen som kom kl 13..

Det blev psykologiskt tungt när Q och Co blev friade på alla punkter.

Det visade sig att åklagaren hade missat målet helt och alla vittnen som vittnande mot Q blev därför helt meningslösa.

Åklagarens taktik var även att göra det så enkelt som möjligt. Han var troligtvis allt för segerviss.

Brottsmålet pågick under 30 effektiva dagar mellan februari och maj.

Medans Civilmålet hittills har 80 effektiva dagar inbokade och kommer pågå från november i år till midsommar nästa år...

Civilmålet är mer omfattande och avhandlar en period än brottsmålet och andra gärningar.

Imorgon spelar Sverige mot Belgien och om vi inte vinner är vi nog till 99% ute. Det skulle också vara segt.

På torsdag röstas det i England huruvida man skall vara kvar i EU eller inte.

Jag har tagit position på börsen att England blir kvar i EU. Blir det inte så blir det också mentalt jobbigt.

Att man sedan skall tillbringa 3v i "fiendeland" gör ju inte livet enklare, särskilt som man får en skit start på semestern med 3 tunga "förluster"...

10 juni: The Las Vegas Wedding

Det känns riktigt tungt att jag inte kommer att åka till Las Vegas i sommar. Kanske det blir en tur i November.
 
Men att läsa alla som är där just nu och bla spelar WSOP, samt läsa om Peter Eichhardts fantastiska prestation gör mig riktigt avundsjuk.
 
När det gäller Peter så blev han igår Sveriges 8:e WSOP vinnare genom tiderna - helt fantastiskt.
 
Jag får i stället resa tillbaka till Vegas med minnena i min skalle - och dom är många.
 
Förra året valde jag att spela WSOP main samt att Linda och att gifte oss i Las Vegas.
 
Ingen förutom Dan Glimne och Dybban visste om våra planer på förhand - än mindre min far som var med på resan.
 
För min far blev det en riktig chock då han inte förstod att det var vi som skulle gifta oss förrän några minuter innan vigseln. Vi har lyckas slå i honom att vi trodde att det var Dybban som skulle göra en "Suprise Wedding".
 
Vi lyckades få allt på film och igår klippte jag ihop de olika filmerna. Jag hade faktiskt inte själv sett bröllpsfilmen eller filmen där vi filmar min far bli "lurad" - förrän i måndags.
 
(För er med WIDESCREEN kan klicka på denna länk: https://youtu.be/vI7_OpgefyA?t=1s)
 

M. Andersson

Instagram

RSS 2.0