16 augusti: Bara en dans till...

Är det någon pokerskill som jag har så är det "tålamod".
 
Jag kan tråka ihjäl motståndaren i min skyttegravspoker - när jag hamnar short i någon pokerturre med bra struktur.
 
En turre som har bra struktur är inte "average" så viktigt utan det är snarare hur många "BB" eller "M" man har som man skall hålla koll på.
 
När jag ibland spelar poker känns det som om jag är på dans och väntar på att bli uppbjuden av en riktig kalaspingla. Jag sitter där som en panelhöna och förbannar mig och blir avundsjuk över hur alla andra blir uppbjudna av JJ, QQ, KK eller AA - medans man själv i bästa fall blir uppbjuden av Q4.
 
Ibland måste man dansa med Q4, J7, 84. För man kan ju inte sitta på röven hela dagen...
 
Det är dock inte lätt att dansa med dessa, utan man snubblar oftast och vrickar foten lite lätt så att man får sätta sig på bänken igen...och vänta och vänta....
 
När det är 24 spelare kvar med 15 priser i Malmö Open sitter jag fortfarande och väntar med en stack på runt 60000. Medel ligger runt 130000, men blindsen är 1200/2400- 200.
 
Jag har alltså 24 BB eller runt 16 M. I min panik alltså...i min värld.
 
Jag har spelat rätt bra .- tycker jag - med tanke på de kort jag har fått, samt min usla träffprocent.
 
Men då och då jag utnyttjar jag min thighta image och lyckas bluffa till mig några potter. Jag har suttit vi samma bord i 1 1/2 dag - så alla känner varandras spelstil.
 
Då, från ingenstans kommer hon. Den klart snyggaste som jag har sett denna kväll... AK.
 
Jag träffar henne när jag sitter UTG - vilket är trist, då jag önskar att det ligger mer pengar i potten.
 
"Hur skall jag lira denna"? tänker jag för mig själv.
 
En thight spelare som plötsligt höjer UTG...
 
Jag bestämmer mig för att överbeta - som om jag inte vill ha syn - och satsar 10000. Annars har standard höjningen legat mellan 2 till 2,5gg BB.
 
Alla lägger sig utom en äldre dansk som tittar allvarligt på mig med en stack på ca 120000. Han återhöjer till 25000 och jag känner mig vara i underläge när jag trycker ALL-IN - eftersom att alla vethur thight jag är.
 
Den äldre dansken synar och kastar stolt upp AQ, men verkar bli paff över min snyggare partner; AK.
 
Jag skrattar inom mig själv och tänker att han verkar inte ha följt med över hur thight jag har spelat, eller så lurade jag honom med mitt "överbet".
 
Men ibland går ålder före skönhet och en Q på river gör att jag får lämna danslokalen med svansen mellan benen...

13 augusti: Malmö Open

Lite ringrostig anmälde jag mig till Malmö Open - tillsammans med Dybban.
 
Det var länge sedan jag var i pokerrummet i Malmö och man har gjort det lite mer trevligare, mordernare. Själva tävlingen gick i lokaler som jag aldrig har spelat i - men på samma våning som tidigare.
 
Möjligt att man använder dessa lokaler till sina större evenemang.
 
102 spelare kom till start och som betalade 10900kr - (Det var re-entry första fyra timmarna, så det är möjligt att själva fysiska startarande personer var färre. Men det var inget som redovisades.)  och för det fick man 30000 i startmarker.
 
Det var 1 timmes perioder och man började på 50/100. Detta är ett tre dagars evenemang.
 
För min del så började jag ok, men tappade halva stacken med QQ i en lite jobbig hand.
 
Blindsen var 100/200 och 3 personer innan mig satsar 450 och det ligger 1350 i potten när jag höjer bettar 2000.
 
Alla utom en semi-lös dansk lägger sig. Han slår om i stället och bettar 6000.
 
Jag synar och floppen kommer 10 hög och inga speciella drag ligger ute.
 
Jag checkar  - för att hålla potten nere ifall han sitter med KK eller AA - han bettar 6000, jag synar.
 
Turn en K och jag bettar 8000 och han går då ALL-IN och har mig täckt - jag lägger mig.
 
Får sedan veta att han hade KK. Jag antar att han hoppades på att jag satt med AA.
 
Får jobbigt därefter - är nere under 9000 när jag sakta jobbar mig tillbaka. Är dock helt kortdöd, så jag får chansa en hel del.
 
Jag lyckas i alla fall hålla mig kvar till dag 2 som börjar kl 14 idag.
 
Det är 51 spelare kvar, 15 priser. Första pris är 260000kr.
 
Jag har 35000 i marker och ligger på 35:e plats.
 
Nästa blindnivå är 600/1200 - 200.
 
Dybban blev tyvärr utslagen, men har god lycka vid CG borden i stället.
 
Förutom att ni kan följa mig på Twitter så kan ni följa tävlingen här:
https://casinocosmopol.se/cosmopoker/malmo-open-2016
 
 

8 Augusti: Fjällräven Classic, del 3

Då det saknades både asfalt och Wi-Fi/internet så blev det en riktigt tuff resa samt dåligt med uppdateringar.
 
Men i måndags kl 23:11 stapplade jag och min bror i mål och för min del blev det en riktig jävla helvetesresa.
 
Ca 2200 startade årets Fjällräven Classic. 25% var från Sverige - resten kom från övriga världen.
 
Man kunde välja startdag och starttid för man ville inte ha för många startande samtidigt.
 
Kl 09:00 på lördagen stack vi iväg och brorsan och jag stod längst fram i startfållan och vi tog täten direkt och lämnade ett lämmeltåg av asiater, tyskar, skandinavier bakom oss.   
Taktiken visade sig bra då det snabbt blev kö bakom oss när det bla passerades en del broar där max 10 personer fick gå på åt gången.
Livet lekte i början och när vi kom fram till klassiska "Lapp Dånalds" - där det serverades renburgare - efter någon timma så mådde jag utmärkt.
Vi åt renburgaren och njöt av platsen vi var på och sedan traskade vi vidare i 4 timmar tills vi nådde baslägret vid Kebnekaise, där vi tog paus för lunch. Vi hade då vandrat i hällande regn och lera och jag kände redan då att mitt vänster ben inte mådde bra.
Men precis när vi skulle intaga lunchen kom lite sol och vi fick värma oss lite och vi mådde genats mycket bättre.
Vi vandrade sedan 5 timmar till - det blev totalt 11 timmars vandring första dagen och 3,5 mil - och vi övernattade i Singi. Vi låg då ca 5km efter vårt tidsschema, men då mitt ben inte mådde helt bra och jag ville  inte gå sönder direkt, så valde vi att stanna där.
 
Planen var annars att gå 4 mil första dagen och övernatta 5km efter Singi.
På morgonen var jag rejält stel, men kände mig ändå ganska bra i knät tyckte jag. Brorsan fixade mat, tog ned tältet, medans jag mjukade upp mina leder.
Kl 7 körde vi vidare mot Sälka.
 
Jag kände efter någon timma rejäla smärtor i mitt vänster knä, men jag bet ihop och sade ingenting. Men jag hade bestämt mig för att bryta i Sälka och ta helikopter tillbaka. För det gick bara inte mer.
 
Efter 5 timmar nådde vi Sälka - långt efter tidsschemat, eftersom jag inte kunde gå så fort. Vi stämplade in, packade på oss ny proviant - och jag låtsades fortfarande som om jag skulle fortsätta. Jag vågade inte säga något just då.
 
Jag började fiska lite med brorsan om hur han mådde och han mådde inte bra heller, men att bryta var inget alternativ. Han sade det inte till mig  då, men han såg då att jag såg fördjävlig ut och var säker på att jag skulle bryta.
 
Men något hände efter toalett besöket.
 
När jag satt på torrtoan och njöt av värmen - medans jag hörde vinden och regnet utanför - fick jag känseln tillbaka i benet.
 
När jag kom tillbaka höll brorsan på med maten - i hällande regn. Efter maten frågade jag efter en sjuksyrra som skulle kunna tejpa mitt knä.
 
Hon tejpade mitt knä och sa till mig att äta värktabletter var tredje timma. Funkade inte det kunde jag ju bryta vid nästa checkpoint.
 
Jag bestämde mig testa ett litet stycke till och det kändes för stunden faktiskt lite bättre.
 
Jag kunde inte böja benet, utan gick som Frankestein. Men så länge jag gick så, kände jag inget värk benet.
 
Det var givetvis oerhört energikrävande att gå så, samt att mitt högra ben nu fick ta all belastning och jag kände att även det benet började krångla.
 
Då hastigheten nu var lägre än innan var vi tvungna att gå längre i tid. Målet var att komma till Alesjaure, men efter 16 timmars vandring slog vi läger 5 km där ifrån. Mina knän klarade inget mer.
 
Den natten blev den värsta natten i mitt liv.
 
Jag kom knappt i tältet - jag fick hasa mig in i sovsäcken. Men jag lyckades på något trassla mig in i den och kunde inte få ordning på sovsäcken då min ben var förlamade av smärta. Jag kunde inte röra dem.
 
Brorsan försökte vända på mig, men jag bara skrek av smärta. Sovsäcken täckte bara ena sidan av kroppen och sidan mot tältduken var helt öppen. Jag kände det inte då men jag blev helt sönderbiten på min vänstersida och jag skakade av köld, samt av smärta hela natten.
 
"Hur i helvete skall jag få någon sömn", tänkte jag.
 
Efter någon timma kunde jag röra mig så pass mycket att jag kunde dra ned sovsäcken lite så att den täckte sidan vänstersidan bättre, men det kom fortfarande in köld i min vänstersida.
 
Efter 5 1/2 vaknade vi. På något sätt hade jag lyckas somna.
 
Det regnade lätt utanför.
 
Brorsan bad mig ligga kvar medans han plockade ihop alla saker och klädde på sig.
 
Jag kunde fortfarande knappt röra mig, men lyckades rulla runt från rygg till mage och kunde faktiskt byta kläder och underkläder. Det var ingen rolig syn min kalsonger. Det såg ut som den nya regeringssammanslagningen. #Rödgrönröra 
 
Kl 06:00 Dag 3 lämnade vi platsen och det började blåsa och regna rejält.
 
Vi kämpade mot Alesjaure där vi tog en längre paus. När jag väl rörde mig var smärtan mindre, men när jag tog en paus så stelnade det till. Så jag kunde aldrig stå still för länge eller sitta eller ligga ned.
 
Vårt grundmål var att nå Abisko dag 3. Det betydde att vi måste gå 4 mil sista dagen. Men dag 1 och dag 2 hade vi bara orkat gå 3,5 mil - hur i helvete skulle vi då gå 4 mil i det skick som vi vart i.
 
I Alesjaure sade man att det skulle bli lättare nu, så vi bestämde oss för att fortsätta.
 
Det gick relativt bra - så länge jag inte böjde vänsterbenet. Men mitt högra ben värkte nu något djävulskt.
 
En man som såg att jag haltade kom med tipset att vila upp mig rejält 4km innan Kieron - för där var det den värsta delen av banan.
 
Man gick runt ett berg som sluttade brant och det var massor av stenar. lerigt, snårigt och blött.
 
Det lutade kraftigt från vänster till höger - vilket var en katastrof för mitt vänsterknä som jag inte kunde lyfta. Benet fick jag istället släpa eller dra över varenda sten.
 
Efter vi hade rundat berget kom en oerhört brant del till checkpointen i Kieron - som fullständigt tog knäcken av min knän. 
Denna sträcka tog evigheter och var en riktig mardröm som aldrig ville ta slut.
Men efter 12 timmars vandring nådde vi Kieron och där möttes vi av pannkakor, sylt och grädda - vilket var en rejäl motivator. 
 
Jag sade till brorsan att nu kör vi på - ingen återvändo. "Vi kommer nå Abisko innan midnatt."
 
Styrkta av pannkakor, värktabletter, högkoncentrerad energi så vandrade vi vidare de sista 1,7 milen. 
 
Men med 3 km från mål tog vi helt slut. Vi orkade inte röra oss. Vi gick 10 meter tog en paus, 10 meter och paus. Det var total soppatorsk. Särskilt för min bror som bar 10kg mer än mig och som var min "personliga assistent". 
 
Men på något mirakulöst sätt kom vi i mål efter 62 timmar och 11 minuter.
 
Och av ca 2200 deltagare kom vi mål på ca 130:e - 180:e plats. Man håller på med tävlingen ända tills i morgon och den officiella resultatet släpps då. 
 
Imorgon börjar en ny utmaning. Malmö Open. Då är målet att sitta still i 60 timmar...
 

6 Augusti: Fjällröven Classic, del 2

Om en timma går starten för vår del, kl 09:00. Jag är rätt spänd på hur det skall gå.

Det flesta skall gå på 5 dagar, vinnaren gör det på 12 timmar och vårt mål är 60 timmar.

Dock är jag inte i bästa form och med några extra kilon runt magen.

Vårt grundmål är att första dagen gå 34 km för att övernatta i Singi.

Vågen visade att ryggsäcken vägde 13kg medans brorsan ryggsäck vägde 17kg.


5 Augusti: Fjällröven Classic, del 1

Då har färden mot Nikkaloukta påbörjats - en resa som verkar ta ca 19-20 timmar. (Från Sthlm) Det har varit en del förseningar, Wi-Fi som inte funkar och en matvagn som inte kunde öppna pga av kassaproblem.

Men vi är på gott humör och är väldigt optimistiska att vi klarar denna vandring under 3 dygn - som är målet, även om några andra vandrade är skeptiska till vårt mål.

Nu har vi i allafall kommit till Murjek, som ligger mellan Boden och Gällivare.

Murjek ligger nästan precis där polcirkeln var 2005. (Polcirkeln flyttas ett tiotal meter per år, men Murjek är staden där polcirkeln fortfarande skär genom staden)


2 augusti: Malmö Open

Det har knappt blivit någon poker på över 1 år. Men jag har faktiskt inte saknat det heller.
 
Jag har inte följt pokern så noga, det ända jag i princip har läst är vad ValtereGO skriver.
 
Jag har lagt all energi på börsen och HQ, samt katter givetvis.
 
Men nu är det nog dags för en liten comback då jag tänkte spela Malmö Open på CC i Malmö den 12
 - 14 augusti och det verkar även som Solskensdybban skall spela. Det kan bli riktigt skoj.
 
Känner att motivationen är tillbaka efter Las Vegas resan förra året som blev en riktigt "sista natten med gänget" resa.
  

1 augusti: Fjällräven Classic

Jag gillar att utmana mig själv på olika sätt och testa nya och intressanta samt udda saker.
 
Nästa utmaning för min del är Fjällräven Classic - som är en tävling mellan Nikkaluokta och Abisko och sträckan är omkring 11 mil. (Man lär kunna "hatcha" en jäkla massa ägg i PoketmonGO.)
 
Nu har varken jag - eller min bror som jag kommer vandra tillsammans med - några ambitioner på att vinna tävlingen. För att lyckas med det så måste man klara av distansen på ca 12 timmar, utan vi ser det som trevlig och utmanade naturupplevelse.
 
Dock är jag inte i bästa form - uppladdningen har mest bestått i fetaost och rödvin på ön Amorgos i Grekland - så det kommer bli spännande hur kroppen och psyket klarar detta. Särskilt som väderprognosen säger att det kommer bli ett "riktigt jävla skitväder".
 
Vi har tagit sikte på att göra detta på 3 dagar - givetvis beroende på väder och vind. 
 
På torsdag flyger jag till Stockholm och möter upp brorsan - för att sedan ta tåget upp mot dom nordligare delarna av Sverige. Lördag kl 9 går startskottet. Jag har bokat flygresa hem på tisdagen - så då bör vi vara i mål.
Jag höll på att missa den obligatoriska  "kattbilden" från Amorgos. En av mina största beundrare - som följer denna blogg - hade nog blivit vansinnigt sur ifall kattbilden hade uteblivit. Denna familj flyttade in till oss. En mor med sina två kattungar.
 

19 Juli: Dumma i huvudet

Vart är världen på väg? Vuxna människor som jagar "fickmonster" med livet som insats.
 
Jag pratar givetvis om PokemonGo som får mer rubriker än terrorattentaten i Nice.
 
Är folk så slut i huvuudet? Är mänskligheten helt dum i huvudet? Vilka idioter håller på med detta?
 
Själv är jag i Grekland och spelar AnimalGo och räddar världen och djuren här. 
 
 
Åsnor, katter och andra djur. 
 
PS. Glömde säga att jag precis fångade Picchu. DS.
 
PSS. Är på level 3. DSS.
 
 
 

21 Juni: En psykologisk ödesvecka

Semestern är i antågande och vid denna tidspunkt de senaste åtta åren har jag packat för Las Vegas - denna gång bär resan till en ö - Hitra - som ligger utanför Trondheim.

Denna vecka kan bli en tung vecka rent psykologiskt. 

Domen i HQ kom idag i brottsmålet. 

Även om utfallet i brottsmålet inte påverkar det civilrättsliga - mer än att aktiekursen tillfälligt dyker, så vore det skönt med en fällande dom.

18000 tidigare bankkunder - som förlorade sina pengar i HQ kraschen - har stämt Qviberg mfl på över 5 miljarder (inkl ränta) - väntade idag på domen som kom kl 13..

Det blev psykologiskt tungt när Q och Co blev friade på alla punkter.

Det visade sig att åklagaren hade missat målet helt och alla vittnen som vittnande mot Q blev därför helt meningslösa.

Åklagarens taktik var även att göra det så enkelt som möjligt. Han var troligtvis allt för segerviss.

Brottsmålet pågick under 30 effektiva dagar mellan februari och maj.

Medans Civilmålet hittills har 80 effektiva dagar inbokade och kommer pågå från november i år till midsommar nästa år...

Civilmålet är mer omfattande och avhandlar en period än brottsmålet och andra gärningar.

Imorgon spelar Sverige mot Belgien och om vi inte vinner är vi nog till 99% ute. Det skulle också vara segt.

På torsdag röstas det i England huruvida man skall vara kvar i EU eller inte.

Jag har tagit position på börsen att England blir kvar i EU. Blir det inte så blir det också mentalt jobbigt.

Att man sedan skall tillbringa 3v i "fiendeland" gör ju inte livet enklare, särskilt som man får en skit start på semestern med 3 tunga "förluster"...

10 juni: The Las Vegas Wedding

Det känns riktigt tungt att jag inte kommer att åka till Las Vegas i sommar. Kanske det blir en tur i November.
 
Men att läsa alla som är där just nu och bla spelar WSOP, samt läsa om Peter Eichhardts fantastiska prestation gör mig riktigt avundsjuk.
 
När det gäller Peter så blev han igår Sveriges 8:e WSOP vinnare genom tiderna - helt fantastiskt.
 
Jag får i stället resa tillbaka till Vegas med minnena i min skalle - och dom är många.
 
Förra året valde jag att spela WSOP main samt att Linda och att gifte oss i Las Vegas.
 
Ingen förutom Dan Glimne och Dybban visste om våra planer på förhand - än mindre min far som var med på resan.
 
För min far blev det en riktig chock då han inte förstod att det var vi som skulle gifta oss förrän några minuter innan vigseln. Vi har lyckas slå i honom att vi trodde att det var Dybban som skulle göra en "Suprise Wedding".
 
Vi lyckades få allt på film och igår klippte jag ihop de olika filmerna. Jag hade faktiskt inte själv sett bröllpsfilmen eller filmen där vi filmar min far bli "lurad" - förrän i måndags.
 
(För er med WIDESCREEN kan klicka på denna länk: https://youtu.be/vI7_OpgefyA?t=1s)
 

9 Juni: En kund från helvetet...

Det är inte ofta jag blir arg - men när jag blir det så blir jag en riktigt "rättshaverist".
 
Nu var det dags igen - att bli så där riktigt jävla arg. Egentligen på en riktigt skitsak.
 
Min telefon har gått varm den senaste pga att min abonnemang med TELIA har löpt ut. På min telefon har jag appen "TRUECALLER" där jag bla kan se ifall det är ett "normalt" samtal eller ett samtal från en säljare - så att jag slipper svara.
 
Jag blir uppringd varje dag eftersom jag inte svarar.
 
Idag valde jag att svara.
 
Mannen/säljaren går igång direkt med ett inövat manus - som skall låta så naturligt som möjligt.
 
Han ställer en rad frågor och ifall jag är nöjd eller inte.
 
Jag talar om för mannen att jag är nöjd men vill behålla mitt abonnemang obundet ett tag till - innan jag bestämmer mig hur jag skall göra.
 
Mannen lyssnar inte helt på det örat utan trummar vidare och säger att jag skall få en gratis telefon ifall jag binder upp mig på 24 mån.
 
Jag svarar mannen att det låter bra med "gratis" - och frågar då ifall jag då kommer fortsätta betala 479,- - som jag gör nu - ifall jag tecknar om mig i 24 mån.
 
Javisst säger mannen hurtigt - det kostar då mig bara 699,-.
 
Jag påpekar att detta är ju inte "gratis". Jag betalar ju i så fall över 200,- extra i månaden om jag tecknar om mig och om jag tackar ja till en telefon.
 
"Gratis telefonen" kostar mig nästan 5500,- påpekar jag.
 
Mannen svarar att "så kan man också se det".
 
Jag blir irriterad och tackar nej till "erbjudandet".
 
Då säger mannen att en annan fördel ifall jag tecknar om mig är att jag slipper samtal från telefonsäljarna.
 
Jag säger då att jag inte vill ha några samtal från dessa säljare, utan att jag själv ringer dem.
 
Mannen säger att det går inte.
 
Det är då jag blir förbannad. Jag säger att det kostar mig pengar när man ringer mig i utlandet och ifall jag svarar eller ifall telefonsvaren går igång - och att den summan kommer jag att personligen fakturera honom. Jag får ett mycket bestämt att det inte kostar något att bli uppringd. (Vilket inte stämmer med den info som finns på TELIAS hemsida.) Jag hittar på och säger att jag kommer vara i Brasilien i ett halv år och önskar inga samtal från TELIAS externa säljare som dessutom kostar mig pengar.
 
Mannen vidhåller att det inte kostar något och då säger jag att det inte stämmer och säger samtidigt att jag bandar samtalet.
 
Jag frågar efter hans namn och han ger mig sitt namn. "Så du påstår hr XXXX XXXXX att det inte kommer kosta mig några pengar ifall ni ringer mig i utlandet?"
 
Jag säger att jag vill att han upprepar det han har sagt då jag nu bandar samtalet.
 
Först säger XXXX XXXXX att han inte vill återge det han har sagt.
 
Sedan säger han att han aldrig har sagt så.
 
Jag frågar honom hur det då ligger till.
 
"Kostar det mig något eller inte?"
 
Mannen försöker då prata bort det, men jag bara upprepar frågan:
 
"Kostar det eller kostar det inte?"
 
Mannen säger då att han är osäker på hur det ligger till.
 
Jag ber honom att undersöka hur det faktiskt ligger till, han försöker men han hittar inte någon information och vet inte vem han skall prata med.
 
Samtalet spårar sedan helt ut och vi höjer rösten till varandra och jag får sedan veta att han bara har jobbat som säljare i 2 veckor.
 
Han lägger sedan i vredesmod på och jag ringer sedan upp TELIA och får det bekräftat att det kostar mig pengar ifall jag blir uppringd i utlandet och man lägger sedan in en kod å satt man inga säljare skall ringa mig.
 
Jag SMS:ar sedan mannen:
 
"Hej XXXX XXXXX Jag har nu undersökt åt dig hur det ligger till. Jag ringde TELIAS kundtjänst och man berättade att det kostar mottagaren pengar ifall mottagaren befinner sig i utlandet och svarar eller ifall telefonsvararen går igång. Nu har du rätt info som du kan ge till TELIA kunder när du ringer dem. Ha en fin dag och lycka till med ditt uppdrag.
 
" Som svar fick jag: "Dra åt helvete"

2 Juni: WSOP

Med två veckors konstant sol och med en värme över 25 grader - börjar man bli lite mör. Men man skall inte klaga. Dock önskar jag ibland att man samma airconditions som på hotellen i Las Vegas. Apropå Las Vegas så har WSOP precis startat och verkligheten har nu på riktigt kommit i fatt mig och jag börjar förstå och inse att jag inte kommer åka till Las Vegas denna sommar - som jag har gjort dom senaste åtta åren. Jag har förträngt det hela men börjar nu faktiskt känna mig lite vemodig över faktum... Det är en sån magisk känsla att vandra omkring i sagostaden svårt jetlaggad. Det går inte beskriva känslan, men den bubblar upp ibland, - då och då. Ungefär som när man tänker på jularna som barn eller första veckorna på sommarlovet när man hade 10 härliga veckor framför sig. Jag följer några på FB som redan är där...och som skall spela WSOP. Man blir avis och känslan gör sig återigen påmind att man inte kommer att deltaga. Detta år hade nog varit ännu mer speciell då man hade åkt dit som en gift man och med alla minnen från bröllopet. Hade varit kul att fira 1 års dagen Las Vegas - 4 juli. Nu blir det i Norge. Det hade varit kul att följa EM från Las Vegas - man brukar sända det. Men jag kommer börja följa WSOP lite närmare på hemmaplan. Eventuellt även besöka CC i Malmö. Försöka lura frun dit. Man har en del bra turneringar där med hyffsade strukturer till humana priser. Annars håller jag på med olika spännande projekt - särskilt ett som verkligen kan bli skoj om allt går i lås. Vi får se den närmaste månaden. Det kan bli en udda historia. Annars väntar jag spänt på domen i HQ rättegången som skall avges i innan midsommar. Det blir spännande att se utgången. Men jag är lite i konflikt med mig själv ifall en fällande dom i brottsmålet gagnar civilmålet i November. Ett civilmål som jag är involverad i. HQ Aktien kommer säkerligen visserligen stiga vid en fällande dom i brottsmålet - men då jag kommer köra hela racet ända in i mål så spelar det ingen roll i vad kursen står i innan en dom är avkunnad i civilmålet nästa år Denna sommar kommer tillbringas i Norge och på "hytta" och sedan några veckor som vanligt på katt-ön Amorgos. Jag gillar kontraster - som att först vara i hysteriska Las Vegas för att sedan åka till lugnet på Amorgos. I år blir det inte samman kontraster - så vi får se hur min hjärna klarar detta. Lugn på lugn. Träningen till Fjällräven Classic går så där. Har inte orkat vara utomhus för att träna. Men blir snart illa tvungen. !11 mil med 16kg ryggsäck kräver en viss styrka och uthållighet.

22 Maj: I am back!

Nästan 3 månader har gått sedan jag sist bloggade, tiden går verkligen fort.
 
Det har hänt en hel del - men ingen poker överhuvudtaget för min del. Det har varit skönt att helt koppla bort poker.
 
Jag har i vår i stället varit aktiv på börsen, rest en hel del - Bosnien, Kroatien, Toscana, Norge och Tyskland.
 
Men detta år blir det ingen Las Vegas resa.... i alla fall inte nu i sommar som brukligt.
 
Det kan nog vara bra att ta ett break från Vegas och fira sommaren på "hemmaplan" - dvs i Norge. Men jag kommer nog sakna det.
 
Det har annars hänt litegrann inom min egna "pokersfär".
 
Aftonbladets pokerblogg - som jag bloggade i - har lagts ned.
 
Dan Glimne har lagt skorna korten på hyllan - i alla fall valt att lämna Unibet efter "100 år" och han kommer inte heller åka till Vegas detta år.
 
Simon "Dybban" Lindell har fått barn och kommer även han stanna hemma av förståeliga.
 
Ja, focus har inte legat på poker detta år utan som sagt mer på aktiehandel och givetvis HQ rättegången.
 
Brottsmålförhandlingen är nu över - och en dom meddelas innan midsommar.
 
Sedan i november börjar det som är intressant för mig - själva civilmålet - som konstigt nog är mer omfattande än brottmålet. Nu handlar iofs civilmålet om en annan tidsperiod och går längre bak i tiden är brottsmålet, samt andra delar.
 
Så utfallet i brottsmålet har egentligen ingen större betydelse får några av parterna - mer än av psykologisk karaktär.
 
Annars har jag startat uppladdningen inför Fjällräven Classic där jag tillsammans med brorsan skall vandra 11 mil i nordligaste Sverige i början av augusti.
 
Kör en del styrketräning nu - vilket jag har slarvat med - och idag så dammade jag av min rullskidor. Jag har inte stått på dessa sedan jag åkte på Strippen i Las Vegas.
 
Det var vingligt och tungt - dock kändes det lättare i början än vad jag på förhand hade trott. Men när jag vände hemåt fick jag svaret varför. Jag hade haft medvind.
 
Men det gick bra och jag ramlade bara engång. Men man får verkligen en kick att åka längs havet - och som idag mellan Lomma och Bjärred.
 
Jag har fått inspiration att börja blogga igen och det var faktiskt Dybban kompis "Optikern" som pushade mig, så ni lär inte behöva vänta 3 månader tills nästa gång...
 
Så här såg det ut senast jag var på rullskidor..

28 Februari: Vart är vi på väg?

Som rubriken antyder gillar jag "På spåret".
 
Två bra programledare som bit för bit tar de tävlande och publiken närmare slutdestination.
 
Ibland har man fel, helt fel och ibland rätt, helt rätt.
 
Att ha en god fysik och hälsa för att lyckas inom de flesta idrotter och sporter är självklart för många - men inte alla. Men vi blir dock dagligen mer medvetna hur viktigt det är att ha en "Sund själ i en sund kropp".
 
Formuleringen kommer från Juvenalis (levde kring år 100 e.Kr) - exakt vad som menas med citatet verkar man inte vara överens om, men jag skulle vilja andra det till "Med en sund kropp får du en sund själ".
 
Mår vi fysisk bra är jag övertygad om att vi får en sund "själ".
 
Poker i sig är inte en muskulärt krävande aktivitet, men ifall man har en bra fysik och kondition, samt har en hyffsad hälsosam livstil kommer du att ha en fördel gentemot dina motståndare.
 
Man orkar mer och man orkar framförallt att koncentrera sig bättre
 
Det förstår dom flesta bästa spelarna.
 
Många gånger som jag har spelat en turre och spelat mot personer som inte ser ut att leva speciellt hälsosamt, är oftast dom som efter någon timma eller två tappar både focus och koncentration och börjar gambla allt mer.
 
Till dessa personer är mitt råd - att ifall man inte orkar ändra sin ohälsosamma livsstil - att man i stället lirar turboturrar som är över efter 2- 4 timmar.
 
Då poker är väldigt fysisk inaktivt är det oerhört viktig att vi rör på oss som kompenserar att man sitter stilla så mycket man gör.
 
Vi människor rör på oss allt mindre - vilket man inte kan tro. Man får känslan av att det är raka motsatsen när man läser tidningar samt ser olika personers statusuppdateringar på facebook mm.
 
Man frågade för en tid tillbaka olika människor huruvida man tyckte att man motionerade.
 
Svaret var att 80% tyckte det. Men tydligen tyckte många att det är motion att gå till bilen.
 
Visste ni att dom som mönstrar idag har samma testvärden som 50 åringarna hade på 50/60-talet?
 
"Snorgärsarna" sitter hemma fastklistrade framför datorskärmen och åldras i förtid och deras skelett blir i tidig ålder urkalkade.
 
Man ser knappt några lekande barn längre som lirar boll, eller dylikt  
 
Nu förtiden behöver vi inte gå ett steg för att ta oss någonstans eller för att köpa det man vill ha, eller för att "socialisera" med varandra.
Är detta framtiden?
 
Men nu har man uppfunnit en mackapär som kanske kan få våra ungdomar åtminstone att komma ut och få frisk luft samt få dom att.... "röra" på sig lite mer...
Ja, till vilket "land"  är vi på väg, blir 10 poängsfrågan i livets "På spåret"?
Till Norge kanske?
För mycket "sömn" och mat....
 
 
 
 
 

23 februari: HYBRIS

Hybris har väl vi alla någongång råkat ut för - stort som smått.
 
Kanske har vi känt oss som världsmästare när man lyckades klonka en turre, haft turen att pricka in rätt aktie i rätt läge eller haft 13 rätt på tipset.
 
I helgen åkte jag upp till Stockholm för att se Mårten Andersson nya show "HYBRIS".
 
Jag hade köpt två biljetter till mig och frun, samt två biljetter till brorsan och hans fru i julklapp.
 
Jag är en stor fan av Stand up Comedy. Alltid när vi är i USA ser vi några stand up shower.
 
Mårten Andersson är en Stand up komiker och dom få gånger jag har sett honom på TV har han varit ganska kul - dom 10 minuter han håll på åt gången..
 
Mårten ville nu testa vingarna och vill göra en helt egen enamansshow - som handlade Hybris - och hålla på längre än 10 minuter.
 
Enligt Mårten hade han hållit på att skapa denna show i 6 hela månader.
 
Det är oerhört tufft och modigt att sätta upp en turnéplan, boka lokaler och sedan sälja biljetter till en show som man ännu inte skapat. Tufft att försöka sätta upp något som skall roa andra och något som man sedan skall ta betalt för.
 
Den 20 februari hade Mårten Anderssons show premiär på Rival i Stockholm och det var fullsatt och jag var där...
 
Mina förväntningar var ganska höga.
 
Det som vi fick bevittna var något sjukt tragisk och det sämsta jag någonsin hade sett.
 
Det var så oerhört pinsamt  -och jag - tillsammans med den övriga publiken - led med Martin på scen.
 
Efter 20 minuter hade ingen i publiken skrattat och man märkte att Mårten blev allt nervösare och mer stressad.
 
På ett bord på scen där han hade sina vattenflaskor låg Mårtens manuscript som han diskret försökte tjuvläste ifrån när han tog en klunk vatten.
 
Tillslut blev tjuvläsningen för uppenbar och han ursäktade sig.
 
Publiken försökte så gått det gick att krysta fram några skratt och applåder - för det är inte roligt att vara på en tillställning där huvudrollsinnehavaren bara vill fly ifrån - för publiken ville ändå visa solidaritet och stötta Mårten på scen.
 
Efter 1 timma och 30 minuters lidande var showen äntligen slut och Mårten mottog applåder från publiken.
 
Innan publiken lämnade Rival - bad Mårten om ursäkt och förklarade att han själv förmodligen hade drabbats av Hybris - då han inte lät någon ge feeback på hans arbetet under dom 6 månader som han håll på med showen - förrän 10 dagar innan premiär.
 
Då hade hans vänner sagt "att detta är inte roligt Mårten, detta är en katastrof". 
 
Mårten berättade då för oss att han under 10 dagar försökte skriva hela sitt manus.
 
Ja, fy fan. Detta var så överdjävligt uselt att jag rekomenderar att se hans show.

M. Andersson

Instagram

RSS 2.0