POKERSTAR

Det var bättre förr

7 December 2008. Dagen då jag för första gången besökte Casino Cosmopol för att spela poker. Jag hade precis muckat från det fängelse som heter Gotland. Är du inte infödd i tre generationer kan du inte bo där. Så är det bara. En och annan disträ sort från Stockholm eller Göteborg kanske kan klara det, men vill du ha minsta action går det bara inte. Det är mer liv och rörelse på Jupiter. I vart fall under  höst och vinter. Tycker du att det blåser mycket i Göteborg har du uppenbarligen inte besökt Gotland. 15 minuter tog det att med cykelns hjälp borra sig igenom motvinden de tvåtusen metrarna till jobbet. Hem kom jag på fem minuter. Om jag inte ramla av cykeln vill säga.

Tillbaka till CC. Vid mitt första pokerbesök på Casinot höll man till i gamla pokerrummet jämte cafét. Tror nog att de flesta saknar den ombonade och betydligt mysigare miljö som erbjöds där jämfört med det kala och trista pokerrum som finns idag. Där fanns roliga tavlor att titta på och en intimare miljö med en mindre bar och även en mini-lounge för rekreation om du stod på väntelistan. Det var absolut inte fel att bygga ett större pokerrum. Fler spelare kräver fler bord. Enkel matematik. Men man glömde bort att interiören är en stor del av upplevelsen i dessa sammanhang. CC Stockholm har en byggnad som på ett helt annat sätt inbjuder till en genuin casinokänsla jämfört med byggnaden i Göteborg. Pokerrummet högst upp i Stockholm påminner mest om en Finlandsfärja, men sammantaget överglänser Stocktown Lilla London med hästlängder. Nya pokerrummet i Göteborg är trångt så in åt h-e. Är du där en fredag eller lördag kväll sitter spelarna packade som sillar. Öl och drinkar spills ut på löpande band och det beror inte enbart på överförfriskade spelare. Besöker du CC en vardag behöver du däremot inte oroa dig för trängsel. Vissa turrar drar fortfarande en hel del folk, men cashgamet är inne i en nedåtgående spiral med en väldig hastighet. I gamla pokerrummet var du tvungen att vara på plats tio i sex för att vara säker på en plats vid 20/20. I dagsläget kommer 10/10 igång halv åtta och 20/20 nån timme senare. Groteskt många av de gamla spelarna är försvunna. Skälen till detta kan man spekulera i en hel del. Många har gulat. Andra har svårt att längre hitta värde. Någon har helt ledsnat på att lira poker. Kort och gott kan man väl säga att branschen har sorterat ut spelarna. De som inte är tillräckligt skickliga har förlorat tillräckligt mycket för att inte längre finna nöje i poker. De som är kvar är till 80-90% jämngoda, så då är det bara att hoppas på norrmännen och en och annan inhemsk fisk.

Norrmännen - ett kapitel för sig. Alltid lika glad. Alltid lika laddade med stålar. Alltid lika överförfriskade. Ett på alla sätt generöst folkslag. Det får vi vara mycket tacksamma över. Det är vi också. Finns inga turister som får så många uppmuntrande ord som norska pokerspelare. Det mest sköna är att de själva är så medvetna om detta och visar det med en självdistans som få svenskar kan visa upp. I lördags spelade jag mot en bagge som för första gången på år och dar var ”onge och konefri”. Han gavs därmed tillfälle att spela poker i hela tre dagar. Helnöjd över detta faktum blåste han iväg 17 lax bara under torsdag kväll. Sedan fortsatte misären med förlustdag efter förlustdag. Baggen som jobbar som IT-expert vara lika glad för det trots att bluff efter bluff blev avslöjad. Det var under denna session jag fick en idé som kanske kan vara något att satsa på. Pokerexpressen. En lyxutrustad busslimo som varje fredag eftermiddag avgår från Oslo med destination Casino Cosmopol Göteborg/Stockholm. Två pokerbord och en bar vore heavenly. Borde gå att sälja in ett paket där marker till spel ombord, mat och ett gäng öl ingår. Tror sådan företeelse skulle kunna bli ganska så populär. Vilken pokerspelare sitter hellre ensam i en bil i tre-fyra timmar framför pokerparty ombord på Pokerexpessen? För det är ju som vår vän IT-experten säger: Vad är en norrman med två kort? Pot-commited.

Andreas Bergman